Morrrrrr ............
Men gå vidare nån gång!
Det här skriver jag inte för att såra dig, eller göra situationen värre, utan för att få en chans att försvara mig mot dina anklagelser.
Du har under ett års tid valt att offentliggöra våra konflikter och svårigheterna som kommer naturligt med en separation. Det gör mig ingenting, så länge du utesluter personliga detaljer eller samtal som jag trodde att vi skulle hålla enskilt. Det gör mig ledsen och sårad att se att du samtidigt valt att förvränga sanningen om det som har hänt, och vänt ord och handlingar emot mig, trots att vi kommit överrens om att skiljas som vänner.
Självklart sätter 25 år sina spår, det är inget man bara glömmer bort, eller kastar bort som ingenting. Vi har trots allt haft mycket gott tillsammans under dessa år, det kan man inte förneka.
Det är en sak som gör mig extra upprörd, då jag trodde bättre om dig, och det är att du väljer att skriva i offentligt forum istället för att ta en normal konversation. Men varje gång jag försökt höra av mig till dig, och prata om eventuella problem, eller missförstånd oss emellan, så skriker du tillbaka, och jag känner att det inte går att föra en vuxen dialog med dig.
Du skriver att du blivit hotad till tystnad. Av vem, undrar jag då? Inte är det av mig, för mig får du självklart uttrycka dig som du vill, och hoppas även att du kan stå för dina åsikter och ord som du präntar ned. Om jag missförstått något av det du skrivit så önskar jag ändå att man kan föra en diskussion om det hela, men det har hittills inte gått, av samma orsak som jag nämnde innan.
Jag ser själv min roll i hur jag sårat dig, och jag förstår din besvikelse. Det kunde ha gått bättre till, men jag agerade efter min bästa förmåga i en stund av uppgivenhet och upprörda känslor, efter en lång tids velande fram och tillbaka. Jag är inte perfekt, och har inte varit det heller. Jag är inte mer än människa.
Men det sårar mig att få höra från utomstående, och samtidigt läsa i din blogg och andra sociala medier, hur du smutskastar mig och min person, samt förvränger sanningen så att den passar dig för att få ömkan av de omkring dig.
Du säger att jag praktiskt taget ”lurat” av dig landet, det vet både du och jag att det inte var så det gick till. Vi hade olika alternativ till hur vi skulle lösa det hela, och tillslut sa du själv att jag skulle lösa ut dig, genom att ta över lånet.
Vi värderade huset hela TVÅ gånger, av två helt oberoende av varandra mäklare, som båda kom fram till samma sak. Att huset inte var värt lika mycket som lånen låg på.
Från mitt håll sett, så har jag inte vunnit något mer än tillträdesrätten till fastigheten. Jag får däremot betala mer per månad på ett större lån, samt alla avgifter som kommer med hus. Övertagandet var inte bara att skriva på ett papper och lämna in, utan det kostade mig flera tusen kronor och tog lång tid att få rätt på. En tid som var mycket stressande som den var, då inte separationen varit lätt eller smärtfri för mig heller.
Jag har själv stått utan egentligt eget boende, och fick börja om från noll med husgeråd och möblemang i en tom personalbostad. Jag frångick min rätt enligt sambolag att ta hälften av inventarierna i vår tidigare gemensamma bostad, just utav anledningar som jag tycker är mellan dig och mig. Jag försökte på alla vis att vara så hjälpsam som möjligt då jag absolut var den som sårat dig, och inte tvärt om. Mitt samvete tillät mig inte att ta hälften från dig. Men det har istället bekostat mig tiotusentals kronor som jag egentligen inte haft, för att kunna ha ett någorlunda drägligt liv själv.
Jag har alltid strävat efter att försöka hålla kvar vänskapen, om inte så nära som den tidigare varit, så i alla fall till den grad att vi kunde föra normala diskussioner med varandra om viktiga saker. Och fortfarande stå enade för våra gemensamma barn, som för oss båda betyder mest av allt.
Vi hade en överrenskommelse att jag skulle hjälpa dig att komma på fötter ekonomiskt efter jag flyttat ut. Så långt har du talat sanning. Men du har glömt att förmedla den egentliga orsaken till varför jag upphörde att hjälpa dig. Du bröt vår överrenskommelse genom att spela ut barn, nära och kära mot mig, utan att ge en sanningsenlig bild av vad som egentligen hände. Du gav mig heller inte chansen att få förklara mina avsikter bakom mina val, eller en chans att få försvara mig mot dina hårda ord.
Du har skrivit rent ut vilken skit jag är, och hur dålig jag varit mot dig, och som pappa. Så om syftet varit att såra mig, så lyckades du. Det tog hårt, och djupt och gnagde länge inom mig.
Du är inte den enda som fått fälla tårar och mått dåligt över detta. Tro inte det. Du känner mig bättre än så, och vet längst inne att jag inte är en sån kallhjärtad skitstövel som du målat upp för andra.
Du har kört ett smutsigt spel mot mig under året som har gått, och jag har fått bita mig i läppen för att inte göra detsamma tillbaka. Jag har tyckt att det inte angår andra. Men det har slagit tillbaka mot mig själv. Nu när jag inser att några av de som jag trott högre tankar om tidigare, verkar ha sänkt sin nivå till att enbart lyssna på en part och därefter göra sin bedömning av situationen och döma ut mig som något slags monster. Istället för att ifrågasätta och lyssna med mig om min version.
Varken din eller min version är hela sanningen, men någonstans mittemellan så finns den.
Jag har aldrig yttrat ett ont ord om dig inför våra vänner eller gemensamma bekanta, för du är värd mer än så, trodde jag. Men du har gladeligen gjort tvärtom. Vilket jag kan förstå att du gjorde i början, då du var sårad, uppgiven och ledsen.
Men vi har båda gått vidare i livet, och när jag äntligen trodde att det var dags att kunna lägga saker och ting bakom oss, så drar du upp samma konflikt igen, som jag trodde var löst sedan länge.
Så nu orkar jag inte vara tyst och ta emot mer av din smutskastning och lögner om mig.
Det här är mitt försvarsbrev, och jag hoppas verkligen du låter det här stå kvar så att folk får bilda sin egen uppfattning om allt, utifrån båda våras berättelser och inte bara från dina sårade känslors ord.
Och ja, jag kan medge att jag gjorde en klassisk skitstövel-separation. Men jag är bara människa, jag är inte perfekt. Det kunde ha blivit bra, vi kunde fortsatt som vänner om vi talat ut om allt i lugn och ro. Men du förlorade mitt förtroende när du valde att blanda in utomstående, samt genom att använda så hårda ord, och lögner, om saker och ting som jag inte förtjänade.
Jag önskar dig lycka i livet, och hoppas att du någon gång lyckas gå vidare och lägga detta bakom dig som jag själv gjort. Och genom att gå in i en ny relation så trodde jag du var på god väg, och ville ge dig mina lyckönskningar. Det är alltid en tröst att finna en axel att gråta emot, men man måste en dag sluta gråta och själv kunna vara det stödet för den man tycker om.
Lycka till med allt, och lev ett riktigt bra och roligt liv.
Med vänlig hälsning: X:et
Robban ....det du skriver stämmer inte ......tyvärr, och jag tycker fortfarande att du är en skitstövel ...det du gjort är oförlåtligt i ditt beteende. Jag trodde oxå en sak om dej men det var så fel och det vet många ....jag har fått höra en del nu den sista månaden va du berättat om mej och det är så jäkla lågt sjuknket ....och jag kan visst ha brevet kvar så ALLA får läsa ....men den bilden som du skriver om stämmer inte.Och som du sa så skulle du inte ta nåt härifrån och det stämmer inte heller ....vänner ?? jag försökte bita ihop som attan ....du kom hem hit och smutskastade mej som tusan ....din syster hotade mej ..du typ skrattade åt det, hade mina syskon betet sej så hemskt så hade dom fått sej en ren utskällning .....och barnen, jag har sagt att jag tycker du är en skitstövel och det vet ALLA att jag sagt till dom, har absolut inte dolt den biten , men jag har oxå sagt att jag vill att dom ska ha kontakt med dej och det vet ALLA oxååååå. Och vi kom fram till saker som du sket i .....25 år och du beter dej så som du gör. är man en bra människa som jag verkligen trott att du va så hade du aldrig handlat som du gjort .....försvara sej ska man självklart göra det sker automatiskt men i mina ögon är du en stor skit för tillfället ....och du skriver dessutom att jag smutskastat dej ....du ska veta en sak att jag har försvarat dej för att jag trodde du inte va en sån skit och det vet många ...så det du skriver om mej att jag gjort och sagt är fel. Många undrade hur jag kunde försvara dej ...och jag gjorde det för att jag ALDRIG trodde du skulle kunna göra så mot mej son du gjorde......Och så fort jag skrivit nåt i min blogg så ringer du och skäller ut mej .....så då stämmer väl inte det att du låter mej göra vad jag vill. / Lotta
